Trädgårdsmöbel från Palisander, del 2

Palisanders trädgårdsmöbel växer fram alltmer

Här fortsätter artikeln om tillverkningen av Palisanders trädgårdsmöbel. Den första delen hittar du här. Dagen har i huvudsak bestått av muskelarbetet att med stämjärn och träklubba ta fram benens kryssning halvt i halvt. Det var rent hantverksarbete och fick mig att fundera i banor om andra lösningar på hur man effektivast tar bort material där två detaljer skall bilda en fog, halvt i halvt.  Jag kom inte på någon bra lösning, bara en där bänken givits en helt annan och modernare design.

Urtag halvt i halvt för kryssben.
Arbete med stämjärn och klubba

Dagens andra uppgift bestod i att ta fram bommens tappar och att stämborra för kilen som fixerar bänken i sidled. Efter lite funderande lyckades jag posta stämborrmaskinen rätt och ställa rattar och anhåll. För er som inte vet vad en stämborr är har jag hittat den här bilden: Den visar en borr inuti ett fyrkantigt rör – stämhylsan – som är väldigt vass och som pressas ner i träet samtidigt som borren roterar inuti. På så vis kan man ”borra” ett fyrkantigt hål.

stämborr

Min stämhylsa var dock rätt slö och det krävdes en hel del ”häng” i handtaget för att pressa stämhylsan genom bommarnas ändar. Men det gick i alla fall snabbare än att ha fått göra även detta moment med stämjärn och klubba.  Med bandsågens hjälp lade jag sågsnitt runt tapparna som jag sedan kapade med en av de nya japanska dragsågarna från Daizo Mitsukawa.

Dragsåg från Daizo Mitsukawa
Dragsåg från Daizo Mitsukawa

Sågsnittet var extremt fint, jag har aldrig sett bättre! Ytan var helt slät och inte minsta repa fanns.

Dagens arbete på Palisanders trädgårdsmöbel i en bild:

Kryssben och bommar till Palisanders trädgårdsmöbel
Kryssben och bommar till Palisanders trädgårdsmöbel

Sammanfattningsvis har dagen gett en hel del att fundera på kring sambanden mellan design och produktionstid. En ny produkt kräver noggranna överväganden kring design och funktion redan i tillverkningsledet. Att sätta sig och rita en ny möbel är bara roligt, eftersom fokus ligger så mycket på att kunden ska bli nöjd. Men det företagsekonomiska perspektivet ställer helt andra frågor än dem om design och funktion: Hur många enheter måste man tillverka för att det ska gå ihop? På hur kort tid måste jobbet vara klart för leverans innan det blir en förlustaffär? Är produkten uttänkt för att kräva så få operationer som möjligt, samtidigt som kvalitetskraven och den personliga karaktären bevaras? Det är inga lätta frågor. Men de är i min värld väldigt intressanta och utmanande att möta när den där goda idén man fick, har satt sig och man känner att det här kommer även andra att vilja ha. Fortsättning följer…

p5rn7vb

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>